Mannen bakom den brittiska lagsegern i OS 2012, mannen bakom fantastiska Charlotte Dujardin och Valegro. Carl Hester är omåttligt populär och när vi möter honom håller han clinic i ett fullsatt ridhus på Ridskolan Strömsholm – utsålt ända sedan veckan när biljetterna släpptes.
TEXT CATHARINA HANSSON FOTO JON STROUD

KENTAUR TRÄFFAR Carl Hester under hans Sverigebesök för en utsåld clinic på Strömsholm med Equestrian Academy. Carl Hester skojar ofta om sin ålder och om att adepten Charlotte Dujardin kallar honom ”Grandpa”. Så när jag tar en selfie med Carl skojar jag om att jag ska använda ett extra soft filter innan jag lägger ut den på Instagram.
Carl skrattar inte.

VI FÅR ÄNDÅ ETT SPÄNNANDE och intressant samtal. Carl börjar med att berätta om sina hundar, som spelar en viktig roll i hans liv.
– Jag har engagerat mig för hemlösa hundar på Cypern, men även för organisationer som hjälper hundar hemma i England, berättar han.
Det bor ett tiotal hundar på hans gård, tre av dem är Carls – den enögda Lulu, rescuehunden Willow och Dexter, en rottweiler-jack russellkorsning.
På gården finns också Snowy, en pratsam kakadua, som kan säga ”Hello Carl!” och som han har fått från en organisation som tar hand om hemlösa och vanvårdade djur. Fem påfåglar struttar omkring på gården och Carl har också en brokig samling höns.
– Jag har inte två höns som är identiska, säger han. Jag väljer ut dem som chokladpraliner!

CARL HESTER ÄR UPPVUXEN på den lilla ön Sark i Engelska kanalen. Där finns inga bilar och hästarna spelar en viktig roll i vardagen. Hans föräldrar var väldigt unga när de fick honom och det sägs att han var nära att adopteras bort. Men han ”var en söt bebis”, så han fick växa upp hos sin mormor.
Carls mamma skickades bort till ett hem för unga mödrar när hon var gravid, innan det började synas, för att undvika skammen. Carls pappa är en känd skådespelare, Anthony Smea, som bland annat varit med i filmen Den engelske patienten och tv-serier som Coronation Street och East Enders. Carl och har inte haft någon kontakt med honom under uppväxten och han har fått frågan om det inte har skadat honom. Svaret blev ”Du kan inte skylla allt på din familj”.
Carl har inte mindre än fem gudbarn, men inga egna barn. I en intervju med brittiska tidningen Daily Mail säger han om sin gård:
”Men vem ska jag lämna över allt det här till? Jag funderar på att lämna allt till Charlotte. Jag tror att det skulle vara i goda händer då.”

RYTTARKARRIÄREN BÖRJAR PÅ en åsna som Carl red till den lokala butiken. Det sägs att åsnan alltid kunde räkna med en morot i affären och därför hade bra fart på vägen dit – men vägrade att gå hem. Carl fick skrämma den för att de skulle komma hem.

Sedan blev det ett antal ponnyer och hästar för Carl. Som många andra barn på ön fick Carl tidigt köra vagnar med turister för att tjäna extrapengar.

Carl brukar åka tillbaka till ön varje år för Sark Horse Show. En gång var han med i barbackatävlingen och lär ha varit helt livsfarlig – självklart blev det seger.

Han flyttade från ön redan i tonåren, för att jobba med hästar på brittiska fastlandet. Hans första jobb var på ett ridcenter för funktionshindrade ryttare. Det var här han började tävlingsrida och han vann Young Dressage Rider Championship 1985 på deras skäck Jolly Dolly. Då hade han tränat dressyr i sex månader.

HAN FICK SEDAN JOBB hos Jannie och Christopher Taylor, där han fick rida många svåra hästar, ett jobb som ledde till en bruten vrist och axel. Där hade han också en mycket kort fälttävlanskarriär.

”Det var under den här tiden jag lärde mig den verkliga grunden för horsemanship. Att hitta ett sätt som bygger på finkänslighet, tålamod, fasthet och vänlighet för att hantera hästar med beteendeproblem. Att lära dem att tänka själva istället för att undertrycka deras naturliga personlighet och förmåga med hårdhet. Den lärdomen har följt mig i livet.”

CARLS KARRIÄR TOG FART när tyske tränaren Wilfried Bechtolsheimer (pappa till Laura Bechtolsheimer som tävlar för Storbritannien och som Carl senare tog det bejublade OS-guldet tillsammans med 2012) erbjöd honom ett jobb. När Bechtolsheimer frågade vad han ville ha i lön kunde Carl knappt svara, att få rida de hästar av den kvalitet som fanns på gården var tillräckligt. Han hade tidigare haft en lön på tio brittiska pund i veckan och körde en bil som var så risig att han parkerade utanför egendomen när han skulle träffa Bechtolsheimer. Plötsligt fick han tvåhundra pund i veckan och ett eget hus.

Carl red och tränade hos Bechtolsheimer i tre och ett halvt år. ”Det var en tid som förändrade mitt liv”, har han sagt.

Vid Ryttar-VM i Stockholm 1990 gjorde Carl sin internationella debut (!) på Bechtolsheimers häst Rubelit von Unkenriff och kom femma med det brittiska laget och på 18:e plats individuellt. En ny stjärna var född. Han var i Barcelona 1992 den yngsta brittiska ryttaren någonsin som tävlade i ett OS.

Sedan fortsatte karriären närmast spikrakt, så småningom fick han sin egen gård och hittade topphästar som Uthopia och den närmast magiske Valegro – toppen nåddes med lagguldet i London-OS 2012 där Carl var arkitekten bakom det segrande brittiska laget och red hem en stor del av poängen med Uthopia. Det individuella guldet gick till hans elev Charlotte Dujardin och Valegro.

HEMMA PÅ CARLS GÅRD i ljuvliga the Cotswolds är det ridning och träning från morgon till kväll. Han börjar själv dagen klockan sju och är igång och rider från klockan åtta. När han och de övriga i hans team tränar tillsammans hjälper han de andra med feedback. Hans hundar är alltid nära. På eftermiddagarna har han oftast elever.

Hästarna på Carls gård får mycket tid i hagen. På söndagar är de helt lediga och går bara ute. Onsdagar och fredagar rids de ut.
– Vi rider aldrig dressyr mer än två dagar i rad, berättar Carl.

Topphästarna får alltid 30?–?35 minuters uppvärmning innan själva träningen börjar. De rids 15 minuter ute i terrängen eller på ridvägar, 15 minuter med stretching och de får göra 30 halter.

Det sistnämnda är något han lärt sig av Wilfried Bechtolsheimer. ”Om hästen inte kan galoppera upp på medellinjen och göra en halt är det ditt fel sa Dr B och det har jag alltid burit med mig.” berättar Carl.

Hästarna rids alltid varierat och på olika underlag, minst tre olika varje dag. För det mesta rider Carl och hans personal lätt på hästarna, för att de ska förbli lösgjorda och i bjudning. Hästarna får en vet check var sjätte vecka.

Carl är oerhört restriktiv med att använda spö på hästarna. Han vill ha extremt känsliga hästar som i princip flyger i luften om man rör dem med ett spö – ”annars kan de hellre bli polishästar”. Om han någon gång använder spö är det bara för att hjälpa hästen med takten.

CARLS MEST KÄNDA KOLLEGA på gården, Charlotte Dujardin är en egen saga. Hon började som groom hos Carl 2007 och visade sig snart ha en exceptionell talang och förmåga att jobba hårt. Han ville ge henne samma chans som han själv hade fått hos Wilfried Bechtolsheimer och lät henne tävla Valegro, hästen som hon sedan slog världsrekord med. Ekipaget var helt oslagbara under flera år innan Valegro pensionerades. Idag går han hemma på gården och Carls 80-åriga granne Trish Gardner, tidigare OS-ryttare, rider ut på honom.

Carls smeknamn på Charlotte är ”Eddie”, en förkortning av Edwina Scissorshands – efter Johnny Depps filmroll Edward Scissorhands, som har saxar istället för händer.  Smeknamnet kom för att hon tidigare hade lite hårda händer. Idag är hennes händer allt annat än hårda, men smeknamnet består.
–Under sin ponnytid red hon showklasser  och då sitter man väldigt ”låst”. Det har vi jobbat väldigt mycket med genom åren för att komma ifrån, förklarar Carl Hester.

  –Jag kallar henne då och då för ”Eddie” för att påminna henne, avslöjar Carl.

För att få Charlottes händer att bli mjukare var det inte händerna de arbetade med.

–Det handlade om att utveckla hennes bålstyrka och mjuka upp hennes rygg, förklarar Carl.

Både Charlotte och Carl arbetade länge med fysioterapeuten Andy Thomas som du har kunnat läsa om tidigare i Kentaur. Carl säger dock att Andy inte har korrigerat så mycket i hans egen kropp.

–Andy brukade säga att jag är som en Rolls Royce. Vi behövde inte ändra något, bara ge mig lite service.

CARL FRAMHÅLLER GENERELLT ATT det är viktigt att ryttare jobbar med sin egen kropp för att bli mer liksidiga.

 –Vad jag säger till mina elever om deras händer handlar om modern idrottslära. En ryttare ska vara som en idrottsman. För att få en oberoende hand måste du ha bålstyrka. Dina skänklar, ditt säte och dina händer ska kunna inverka på hästen oberoende av varandra, säger Carl.

CARL HESTER GÖR I ÅR COMEBACK med Nip Tuck, silverhästen från OS, VM och EM. Den 15-åriga valacken är även känd som Barney. (Alla hästar på Carls gård har smeknamn. Valegro är Blueberry, Nip Tuck är Barney, Uthopia är Uti… ). Nip Tuck har haft ett drygt års ledighet och inte tävlats sedan EM i Göteborg.

– Hans ägare, Jane de la Mare, har ridit och haft kul med honom, berättar Carl för tidningen Horse and Hound och säger också:

– Han känns riktigt bra, het som sjutton, och jag ser verkligen fram emot att tävla honom.

Nip Tuck var i hetaste laget som unghäst och Carl har beskrivit att han var skrämmande att börja rida. Han bockade alltid i galoppen, inte för att vara elak, utan bara för att han själv var rädd. Han var nästan omöjlig att tävla i unghästklasserna eftersom han inte klarade av atmosfären på tävlingarna.

Förutom lagmedaljerna med det brittiska teamet vid OS i Rio 2016, VM i Caen 2014 och EM i Aachen 2015, har Carl Hester och Nip Tuck en tredjeplats i världscupfinalen i Omaha under bältet.Nu siktar Carl på att tävla Nip Tuck/Barney i världscupen nästa år, men det är inte uteslutet att det också kan bli start i EM i Rotterdam. Carls VM-häst från Tryon, Hawtins Delicato, är dock fortfarande hans topphäst.

CARL HAR EN NÄRMAST MAGISK förmåga att hitta hästar. Båda hans storstjärnor Valegro och Uthopia var hästar som han hittade när de var väldigt unga och köpte för cirka 50 000 kronor.
Han har sagt att han i första hand letar efter hästar som har ett starkt uttryck och hög motivation och arbetsvilja. De måste ha en bra skritt och en bra galopp, traven kan man förbättra. Särskilt om man har Charlotte Dujardin på sin gård. –Hon förbättrar traven på alla hästar hon sitter på, säger han.
Han köper i genomsnitt två nya hästar per år, oftast två och ett halvt år gamla. Hans unghästar rids sedan inte mer än 20 – 30 minuter per dag. Alla unghästar går ute dygnet runt.
Carl har sagt att han inte har utvecklat sitt system genom några egna genidrag. Istället har han plockat ihop det bästa han själv lärt sig av sina tränare och förebilder och skapat sin egen verktygslåda.

DAGEN GÅR OCH CARL fortsätter outtröttligt att undervisa och inspirera ryttarna på och publiken på clinicen. Jag slås av hans fantastiska förmåga att underhålla och skapa en fantastisk stämning i det fullsatta – över 1500 personer! – ridhuset.
Framåt eftermiddagen tittar jag in på Facebook och upptäcker att många har kommenterat min idolselfie med Carl. Däribland min kusin, som jag inte träffar så ofta. Hon tycker det är fint att min son får umgås ”med sin vackra mamma”. Det kunde såklart ha varit ett slags komplimang, om nu inte Carl endast varit ett år yngre än mig. Jag visar honom inlägget.
Nu skrattar han. •••

Några godbitar från Carl Hesters Sverigeclinic

Carls clinic på Ridskolan Strömsholm handlade framförallt om unga hästar, men här deltog även ett par unga ryttare på erfarna hästar.

• Undersidan av halsen ska vara som ett U, inte som ett V. Det kanske var den av Carls bilder som de flesta tog med sig från clinicen!
• Hästar som går bakom hand behöver extra många skrittpauser. Lär hästen att vila lugnt på bettet genom att inte korrigera den när den går över tygeln.
• Balans är nyckeln till allt. Innan du har balans är det inte någon idé att göra något annat. Försök inte rida mer framåt innan du har balans. Då faller hästen bara på bogarna. Rid långsamt tills du hittar balans, sedan får du naturlig framåtbjudning.
• Övergångar är det bästa sättet att öva balansen. Öva inte många övergångar, öva extremt många övergångar, kanske 70, 80 eller 100 stycken på ett pass. 
• Allt du gör när du rider hästen räknas. Om du gör slarviga övergångar på träning får du slarviga övergångar på tävling.
• Handen måste alltid tänka framåt. Håll handen framför sadeln och korrigera inte hästen bakåt, då förlorar den balansen.
• Ge hästen handen i galoppfattningen, så att den lär sig att ta det första språnget framåt.
• Hästen ska gå i kontakt och bära sig själv, den ska inte ligga i handen i övergångarna. Driv inte på framåt när den blir stark, vänta tills den är mjuk i handen.
• Se att du kan lätta utan att hästen ökar, det ska inte vara en signal för hästen att dra iväg. Du ska ge signalen framåt oberoende av handen.
• Många talar om att göra halvhalter, men alla vet inte vad det innebär. En halvhalt betyder att du samlar upp den framåtgående energin i ett enda steg. Du får då hästen att kliva längre in under sig med bakbenen. Men gör du mer än ett steg får du motsatt effekt och bromsar upp bakbenen.
• När du samlar hästen ska du göra det framåt. Bakbenen ska komma längre in under hästen. Det kan du inte åstadkomma med handen, du kan inte backa in hästen i samling.
• ”På VM i Tryon såg jag en tydlig skillnad mellan de olika piruetterna. De flesta har en bra vänsterpiruett och en sämre och större, högerpiruett. Alla de tre hästar vi sett hittills idag är sneda åt vänster och antingen är det så ni rider här i Sverige eller så har alla tre ryttarna samma problem. Vanligtvis får hästen samma problem som ryttaren. Man måste arbeta med sig själv också!”
• Ha koll på att hästens öron är på samma höjd, så att den inte är sned i nacken.
• För att hålla på med dressyr måste du älska att ha tålamod. Du måste alltid vänta på hästen. Du får inte ändra dina hjälper för att hästen inte svarar, då blir den bara förvirrad. Om du försöker fatta galopp och hästen travar fortare får du inte plötsligt istället bromsa och säga ”spring inte”. Fortsätt att säga ”galopp”.
• Försök inte sitta stilla, din underkropp måste gunga med hästen.
• Begär inte mer än hästen klarar av. Det är ditt ansvar att veta var hästen har sin gräns just nu.
• Försök inte förbättra traven genom att trava. De flesta hästar travar bättre efter galopp. Då blir hästen mer avspänd. 

”Våga ta risker. Man får inte 9:or och 10:or om man är rädd för att göra fel.”