TÅLAMOD Efter sin ”pensionering” har Klaus Balkenhol blivit en alltmer stridbar förkämpe när det gäller att bekämpa våld och tvång och quick fix inom ridningen. Vi fick ett möte med en mästare i klassisk dressyr. Text & Foto Therese Alhaug

Han är tränare för världscupvinnaren i dressyr ; Helen Langehanenberg , och mannen bakom kampen för att skydda dressyrens klassiska utbildningsprinciper
– Vi måste ge oss mer tid med hästen , säger tyska Klaus Balkenhol, som en gång tränade två polishästar till Grand Prix-nivå.
Den berömda tränaren och dressyrveteranen hävdar att brist på tålamod är ett hot mot de klassiska principerna i utbildningen av dagens hästar. Men det är inte bara i förhållande till hästen han ser brådska och stress som en utmaning :
– Hästarna utmanar alla de områden av våra liv där den moderna människan tar till enkla och snabba lösningar. Resultatet är en brist på kvalitet i allt vi gör, i det vi skapar i oss själva och det liv vi väljer att leva , säger han.
Klaus Balkenhol anses vara en av de främsta förespråkarna för bevarandet av klassisk dressyr. Det begreppet, klassisk dressyr, förklarar han själv som läran om den optimala utbildningen för att säkerställa hästens styrka och hälsa i enlighet med sina fysiska och psykiska förutsättningar.
– Lösgjordhet, harmoni, balans och förtroende för ryttaren under träning, kan endast uppnås genom mjuka och känsliga hjälper och utan tvång, säger Balkenhol, som tror att de klassiska principerna i kombination med äkta horsemanship kommer att vara grunden för en glad och trygg häst.
Den klassiska principer Balkenhol avser här är hämtade från gamla bevarade skrifter från våra tidigare mästare under tusentals år och sträcker sig ända tillbaka till den äldsta källan för ryttarkonsten, Xenophon ( 425-355 f.kr ). Dagens klassiska dressyr baseras fortfarande på de gamla skrifterna och deras terminologi när man beskriver den pedagogiska utvecklingen av dagens hästar.

Under de senaste åren har Balkenhol sett vad han kallar en nyare och mer modern ridning, med hästar i hög form, ofta med nosen bakom lodlinjen och spektakulära rörelser. Utvecklingen av dessa extrema rörelser i dressyr har fått många kritiker över hela världen, som hävdar att det innebär stora risker för hästens anatomi och naturliga rörelser. Med spektakulära rörelser menar man till exempel att onormalt höga knälyft och överdriven sträckning i frambenen i trav ökar medan engagemang från hästens rygg och kors minskar. Balkenhol hävdar att premiering av sådana rörelser i slutändan kan äventyra de klassiska principerna. Han arbetar därför målmedvetet och hårt för att odla ryttare som kan visa klassisk ridning där harmoni och balans prioriteras, och där hästen visar god hållning, flexibilitet och elasticitet i ryggen. Balkenhol ser med oro på hur brist på tålamod är en medbrottsling i de nyare formerna av utbildning, där man önskar ett bra resultat under tävlingar snabbare än vad som är idealiskt för hästens uppbyggnad.
Vad belönas inom tävlingsdressyren? Detta har varit den mest aktuella frågan i sporten de senaste åren och skapat debatt över hela världen. Som grund för dressyr och för bedömning gäller fortfarande de klassiska träningsprinciper – men frågan är i vilken utsträckning dessa följs.
Balkenhols lång kamp för att skydda de klassiska principerna och vikten av harmoni i ridningen förefaller ändå till slut vinna. I världscupfinalen i Göteborg innebar det seger för hans mångåriga elev, Helen Langehanenberg och hennes Damon Hill. Många hävdar att domarna i dag visar en positiv tendens att berömma just faktorer som harmoni och klassisk ridning mer än för några år sedan när frågan var mycket omdebatterad. Under de olympiska spelen i London 2012 red brittiska Charlotte Dujardin sin häst Valegro i en mer öppen form och belönades med guld individuellt. Det kan vara tecken på en ny trend i dressyr som är mer i Balkenhols anda.

Klaus Balkenhol är vid en ålder av 74 år ett av de allra tyngsta namnen inom internationell dressyr. Sedan genombrottet med den legendariske polishästen Rabauke har han lagt en enorm erfarenhet av mästerskap nationellt och internationellt bakom sig, med flera VM och OS-medaljer.
Balkenhol växte upp som en hårt arbetande bondpojke och gick den långa vägen in i ridsporten. Han arbetade först som polis, innan han till slut uppnådde internationell stjärnstatus som ryttare och tränare. Som bondpojke umgicks han hela dagarna med sin fars hästar. Balkenhol berättar om timmar bakom plogen, där han drömde om att bli en internationell toppryttare. Hemma lärde han sig tidigt att studera hästarnas språk. Han behövde bli vän med de stora arbetshästarna om de skulle samarbeta med honom. De var hans lärare. Balkenhol fick lära sig horsemanship barbacka och med ett lerigt fält som enda ridbana. Själv hävdar han att den hårda vägen har gjort honom ödmjuk och tålmodig:
– Ridning handlar om att lyssna på hästen och att ha känsla för vad den kan lära dig. Det handlar om att vara ett med hästen, och jag har ett hopp för framtiden som dressyrsporten ska hitta tillbaka till dessa värden.
Balkenhol visste tidigt att han ville leva och arbeta med hästar. En karriär i den beridna polisen visade sig vara en möjlig väg. Efter flera år inom den vanliga polisen fick han så en plats inom den beridna kåren. Här visade han sin talang för att lyssna på och förstå hästens språk, och fick därför ta hand om de svåra re hästarna. Balkenhol tog sig tid att träna dressyr sent på kvällen efter arbetet, på egen hand. Belöningen var att han fick tävla polisens hästar. Kårens befälhavare, Otto Hartwitch, var mycket imponerad av den unge ryttarens resultat och erbjöd Balkenhol privat träning. För Balkenhol var det första gången han reda för en riktig instruktör.
– Otto lärde mig vikten av att lyssna till hästen för att hjälpa den att fungera bäst, säger Balkenhol.

Balkenhols genombrott kom när han fick ansvaret för att utbilda Rabauke , en av polisens unghästar. Han beskriver sitt möte med hästen som kärlek vid första ögonkastet. Ett möte som skulle visa sig vara början på legenden om den ridande polisen och hans tjänstehäst som vann guld i OS.
Balkenhol utbildade Rabauke i manegen varje morgon innan han gick ut på långa patrulldagar. Träningen gav resultat och det blev seger efter seger, först regionalt och senare i de högre klasserna. Så småningom också internationellt. Media kastade sig över solskenshistorien om den polis som oväntat slog sig fram i dressyrvärlden. Berättelsen om Balkenhol och hans enkla häst som konkurrerade med de dyra dressyrstjärnorna spreds över hela landet. Rabauke hade kostat polisen 20 000 i inköp…
– Rabauke var min bästa vän och min ögonsten. Han hade ett väldigt stort hjärta , säger Balkenhol om hästen som uppnådde den ansenliga åldern av 30 år.

Han tävlade alltid polisuniform, något som blev hans varumärke. Den påminde alla om att här kom en vanlig häst och ryttare, som kämpade sig fram i en sport där det annars krävdes mycket kapital för att ta sig in.
När Rabaukes karriär var över började Balkenhol utbilda en ny ung polishäst, Goldstern. När Goldstern var 10 år gammal vann sin första Grand Prix och 1992 tog de guldmedalj i lag och individuellt brons i OS. Den ridande polisen hade gjort det igen. Vad som framstått som en genomsnittlig häst för en symbolisk köpeskilling på 40 000 nådde återigen högst upp på pallen under Balkenhols systematiska träning.

Balkenhol blev högt respekterad i dressyrvärlden och utsågs till förbundskapten för Tyskland. En uppgift han tog så allvarligt att han drog sig tillbaka som tävlingsryttare. Under Balkenhols ledning säkrade Tyskland två guldmedaljer i EM , guld på VM och guld i de olympiska spelen.
Pengar hade dock kommit att bli allt viktigare inom dressyrsporten och den ökade kommersialiseringen splittrade dressyrvärlden. Balkenhol valde att dra sig tillbaka från sin roll som förbundskapten. Han uppgav att han var utbränd och nedstämd av det ökade trycket för snabba resultat. Internkonkurrens fick många att kompromissa med sina egna principer och värderingar. Balkenhol bytte bana och blev istället förbundskapten för USA. Här, på den nya kontinenten, fascinerades han av att se hur lite konkurrens det fanns mellan ryttarna. Tvärtom fanns här en kultur där man gladde sig åt varandras framgångar. Balkenhol ledde det amerikanska laget till bronsmedalj i VM och flera individuella segrar för Steffen Peters, som senare blev vann världscupfinalen i Las Vegas.

Idag har Klaus Balkenhol pensionerat sig från de stora tränarengagemangen och polisväsendet och koncentrerar sig på den dagliga träningen av hästarna hemma, utbildning av deras beridare och att ta hand om sina elever. Han har många beundrare inom dressyrvärlden och unga ryttare står i kö för att ta del av hans läror och principer.
För Balkenhols del är inte kampen för dressyrens klassiska principer avslutad. Han tror fortfarande att dressyr kan finna sin väg tillbaka till sina grunder, bara dagens ryttare vill ge sig själva tillräckligt med tid och tålamod för att uppnå rätt kommunikation med hästen. Tvång och hårda hjälper hoppas han se mindre av. Detta sätter hästar under press att utföra mer än de är redo för fysiskt och kan bidra till att förtroendet mellan häst och ryttare förstörs.
– Jag vill framhålla vikten av mjukhet och rytm i rörelserna, säger Balkenhol och hoppas att domare i framtiden kommer att vara bättre utbildade för att se om en rörelse kommer från en lösgjord häst kontra en spänd häst. Återigen påminner han att ridning är en konst som kräver tid och tålamod och varnar för den ökande kommersialiseringen som sker på bekostnad av hästen som individ.
Ridning, menar han, är i sig ett prov på tålamod, där principen att skynda långsamt alltid bör följas. Själv följer han en noggrant planerad utbildningsskala när han tränar hästar och ryttare och hans träningsmetoder kräver ofta mer tid än den moderna ridsporten verkar anse att man kan lägga på varje häst.
– Snabba lösningar för att utbilda dressyrhästar bottnar för i bristande kunskap hos tränarna, förklarar han.
– Ridningen måste förstås som en konst och som i all konst bygger ridningen på ökad känsla och inlevelse hos ryttaren. Både beridar- och instruktörutbildningarna använder de här klassiska principerna, men med tiden blir det bortglömt om det inte upprepas tillräckligt ofta, förklarar han.

Balkenhol pekar på yttre tryck som viktiga faktorer.
– Många studenter vill ha snabba resultat och trycket på tränarna ökar. Snabba resultat uppnås inte genom ett långsiktigt och strukturerat arbete med häst och ryttare, eftersom detta arbete kräver flera år för att bevara hästens hälsa och arbetsglädje. Alla vill ha en klassiskt skolad häst, då den är mer bekväm att rida, men få behärskar själva metoden. Det finns många bra tränare, men få av dem är villiga att stå emot påtryckningar från elever och hästägare för att nå snabba resultat, sade han.
Balkenhol ser en skadlig trend där vissa coacher arbetar uteslutande mot tävlingar och använder programridning som den huvudsakliga grunden för undervisningen, istället för att arbeta mer individuellt för att bygga upp den styrka som varje häst behöver. Balkenhol ser också hur en del felaktigt tror att en spänd häst är positiv när den visar högre lyft ben och högre buren hals.
– Det här är ett komplett missuppfattning , säger Balkenhol. En spänd häst kan inte arbeta med en mjuk rygg, därmed orsakas blockering i ryggen och bakdelen och hästens naturliga utveckling hämmars.
– Bärighet och balans, takt och rakriktning och att rida i harmoni med hästen måste sökas innan den uppmuntras att utföra större övningar, säger han.

Ändå är dressyrveteranen positiv till de yngre ryttare som reser mer och söker kunskap från fler källor. Han hoppas morgondagens elever kommer att fokusera mer på ridbarhet och harmoni med hästen snarare än en önskan att lära sig alla dressyrövningar på rekordtid. Han ser också en skillnad där de unga ställer allt högre krav på val av instruktörer och inte är rädda för att byta tåg om de känner att coachen inte motsvarade förväntningarna.
Balkenhol tror det ökade intresset för djurens välbefinnande har en del av äran för att dagens ryttare är mer medvetna om sin hästhållning och träningsfilosofi.
– Ungdomar idag är mer medvetna om hästens välfärd. Hästarna får bättre vård i dag än tidigare och publiken förväntar sig att se bra ridning och god djurhållning. Ryttare blir alltmer medvetna om att de är mer övervakade än ­tidigare. Vad som händer hemma i stallet är dock en stor utmaning.

Det har tidigare sagts att dressyren inte har tillräckligt med ryggrad för att förbli en sport som bygger på bristande välfärd för hästen och stor oenighet i bedömningen.
– Både ryttare och tränare vill verkligen ändra på detta, så en samlad insats för att bättra på anseendet för sporten utåt kan också vända det sätt som vi tränar våra hästar på till det bättre , säger Balkenhol optimistisk.
– Ryttare i toppen som är de bästa utövarna av de klassiska principerna är goda förebilder för våra kommande ryttare, säger Balkenhol, och menar att det finns väldigt många bra ryttare i toppen som aldrig hade kunnat nå dit utan att ha arbetat hårt och tålmodigt med sin häst.

Dressyren har fått nya förebilder på arenan, och det verkar som det är dags att främja och belöna harmonisk ridning i större utsträckning. Mycket är kanske tack Balkenhols ihärdig kamp för ökad medvetenhet om frågan som har sysselsatt honom så starkt de senaste åren. Och Balkenhols budskap gäller alla områden i livet :
– Vi måste få tillbaka lugnet och fokus i allt vi gör. Lägg mer tid och ansträngning på att satsa på det vi tror på. Först då kan vi känna livskvalitet.

Vikten av helhet i hästhållningen är det som Klaus Balkenhol avslutningsvis vill peka på. Glädjen i att syssla med hästar och etablera en vänskap med hästen får inte underskattas, säger han :
– Jag tillbringar mycket tid i stallet och gör alltid en kvällsrunda innan läggdags för att se till hästarna. Kontakten jag sedan få med dem är magisk. Den kräver inga ord eller handling, bara närvaro. Jag kunde nog inte ha levt utan det, säger han.

Kloka ord från Klaus Balkenhol

• Målet måste vara att få hästen att bära sig i lodplanet så att ryggen och bakpartiet släpps att svänga med rörelsen.
• Du kan se att en häst är mjuk och balanserad genom att observera rytmen i trav. Hästen travar fint med långa, lugna steg. Den ar god svikt och rörelse i ryggen och svansen svänger avslappnat med i rörelsen.
• Du ska aldrig under några omständigheter störa hästens mun. Du måste lära dig att vara lugn i alla situationer och kontrollera dina känslor. Kom ihåg att det inte finns utrymme för ånger efteråt.
• Arbete med bommar och hoppning varje vecka verkar lösgörande för dressyrhästen.
• Hästen måste få vara häst så mycket som möjligt, men kontakt med människor är också mycket viktigt för hästens mentala tillstånd.
• Hästens välfärd och naturliga förutsättningar måste vara avgörande för hur man utvecklar den naturliga talangen för dressyr hos din häst.
• En häst kommer alltid att vara en häst och en ryttare får aldrig glömma att han är en ryttare. Därför måste vi lyssna på hästen och försöka förstå den, eftersom den måste kunna förstå oss.
• Det enda sättet att nå verklig framgång är genom tålmodigt arbete utan tvång.
• En häst ska arbeta bakifrån och framåt utan att springa iväg, den ska vara fri att bevara en naturlig svikt i ryggen, ha en naturlig bärighet, söka trygg kontakt till bettet och hjälperna samt arbeta i harmoni med ryttaren.
• Alla hästar är olika och det är en konst att läsa dem.
• Att träna klassiskt är att stärka hästen med utgångspunkt från dess naturliga förutsättningar.
• En häst ska alltid få en rättvis chans att förstå vad ryttaren vill ha av den.
• Den som tror att han är färdiglärd är inte längre mottaglig för att lyssna på hästen.

KLAUS BALKENHOL
Flerfaldig OS–medaljör och tränare i dressyr.
Född 1939
FAMILJ Gift med Judith , tillsammans har de dottern Anabel som också är aktiv dressyrryttare.
Pensionerad officer för tyska ridande polis. Varje år många internationella dressyrtränare.
GÖR IDAG Mest känd för sitt arbete som tränare i tyska och senare det amerikanska dressyrlaget. Nu också aktuell som tränare för Helen Langehanenberg, världscupvinnare, OS-guldmedaljör, mm.
Några av Balkenhols meriter på tävlingsbanan:
1979 – Tysk mästare med Rabauke
1988 – Europamästare för polisryttare
1990 – Tysk mästare med Goldstern
1991 – Europamästare i kür och tysk mästare med Goldstern
1992 – OS– brons individuellt och lagguld
1994 – VM–guld i lag och individuellt guld i kür med Goldstern
1995 – Tysk mästare med Goldstern , europamästare team och nr 6 individuellt
1996 – OS– guld i lag, nr 6 individuellt , tysk mästare med Goldstern

Artikeln är publicerad tidigare i Kentaur nr 2-2014