NORAH KOHLE

Söker balans

Hon vill öka förståelsen mellan häst och människa och skapa balans och harmoni. Möt Norah Kohle, som håller kurser i kommunikation och problemlösning för hästar och deras människor.
FOTO: Miina Anahita. TEXT: Catharina Hansson.

BALANS, HARMONI OCH FÖRSTÅELSE. Så beskriver Norah Kohle sin filosofi när det gäller hästar och träningen av dem. Hon håller kurser och träningar för hästar och deras ägare, där hon jobbar med problemlösning och kommunikation.

–Mycket handlar om en grundkänsla som jag har, hur jag vill att relationen till mina hästar ska se ut. Jag vill att det ska vara friktionsfritt och att mina hästar ska vilja vara med mig. Att kunna förstå dem och göra sig förstådd tillbaka, säger hon.

Motivation är avgörande, menar hon.

–Allt bygger på att jag måste veta vad som motiverar min häst. En del vill ha godis, en del vill ha kli. Min ponny Conny vill bara vara. Jag jobbar mycket med avslappning och då blir avslappningen i sig själv belöningen.

Vad har du för mål med hästarna och träningen?

–Rent personligt, med mina egna hästar, är det så enkelt som att ha roligt och att hästarna också ska ha roligt. Jag är själv väldigt intresserad av frihetsdressyr och vill se hur långt man kan komma där. När det gäller mina kurser så är målet att öka förståelsen mellan häst och människa.

Vad lär du ut på kurserna?

–Där jobbar jag med ridning och markträning i frihet, det som kallas frihetsdressyr – även om jag inte vill sätta någon etikett på det jag gör – och trickträning. Det handlar också mycket om problemlösning, till exempel problem vid lastning.

Du arbetar med kroppsmedveten dressyr. Vad är det?

–Den grundar sig i historisk dressyr, som är lite mer åt det akademiska eller barocka hållet. Det handlar mycket om hur man kan påverka hästen med sin egen kropp och använda sitsen som den primära hjälpen. Man strävar efter precis samma sak som inom all dressyr, en följsam häst som svarar lätt på hjälperna.

–Den historiska dressyren hade som syfte att träna hästen för strid, där händerna var upptagna med vapen. Man använder dressyren för hästen och inte hästen för dressyren.

Själv tränar hon i Tyskland, där hon har ridit för Wolfgang Krischke som är grundare av Fürstliche Hofreitschule. Nu är hennes tränare Arne Koets, som utbildats av Krischke.

–Just nu är jag i en sökfas. Jag har varit inne på allt möjligt med hoppning, dressyr, western, horsemanship, parelli. Nu har jag siktat på att utveckla mig i dressyr.

–Arne Koets är en av världens främsta tornerspelsryttare. Utomlands är det mycket mer dressyr än det som man ser här i Sverige, där man springer på en bana. De tyska tränarna har lärt mig mycket mer om kroppsmedvetenhet och dressyr. De utbildar sina hästar på ett sätt som man kan jämföra med Spanska ridskolan, men den tyska skolan bygger på äldre dressyr.

NORAH KOHLE BÖRJADE RIDA som sexåring.

–Jag började på ridskola precis som många andra. Där gjorde jag allt, tävlade, lärde mig fläta. När jag var elva år fick jag min första ponny, Conny, som jag har kvar än i dag. Det var tolv år sedan.

Den irländska connemaraponnyn Conny visade att han kanske inte var den bästa nybörjarhästen.

–Han vände upp och ner på allt som jag trodde att jag kunde om hästar. Han var inte i balans och jag undrade om han tänkte vem är du som ska komma och bestämma över mig?. Han var väldigt instängd och inte alls lockad av människor. Det kunde ta tre timmar att hämta honom i hagen. Han slängde av mig, jag kunde inte galoppera på honom. Så fort jag försökte göra något så bockade han av mig. Vid longering kunde han komma galopperande mot mig med bakåtstrukna öron, tränga sig ut ur boxen. På den tiden trodde jag att jag var odödlig, så det var bara att resa sig upp och borsta av sig och börja om.

–Men han var egentligen inte aggressiv, utan en ganska introvert häst som sa ifrån när jag försökte göra saker med honom.

–När jag började fatta att det inte skulle vara så här att ha häst, det var då jag började intressera mig för hästpsykologi.

Hur gjorde du för att lära dig mer om det?

–Jag har alltid varit intresserad av inlärning, tricktränat mina marsvin och kaniner. Nu satte jag mig ute i hagen i timmar och tittade på hästarna och hur de pratade med varandra. Jag hade också stallkamrater som visade hur man kunde göra.

–Det har varit många olika turer fram och tillbaka. Mycket har jag kört bara på min egen intuition.

EN METOD, SOM Norah Kohle har jobbat fram själv och ofta använder, kallar hon för meditation.

–Jag vet inte om det är rätt uttryck, men jag har valt att kalla den det. Den jobbar jag med för att lära hästen att känna avslappning och tycka att det är rätt så skönt. Jag jobbar med backning, men det skulle lika gärna kunna vara något annat, till exempel att gå i sidled. Syftet är att lära hästen att associera rörelsen med avslappning.

–Många upplever att hästen blir stressad i vissa situationer och då kan man använda meditationen. Så fort hästen visar avslappning är det viktigt att jag tar ett steg tillbaka och låter den känna den avslappningen själv. Det viktigaste är vad hästen har för känsla.

Hon understryker att det inte handlar om att korrigera hästen, något som många annars ofta använder backning för att göra.

Använder hon själv annars någon form av korrigering?

– Det finns ju både positiv förstärkning och negativ förstärkning och utanför det finns det korrigeringar. Jag kan lägga ett tryck på hästen som jag sedan tar bort.

– Spöet använder jag som en förlängning av min kropp, aldrig för att korrigera. Jag kan använda det för att försvara mig mot en häst som är aggressiv, och för att peka tydligare – hästar har långa kroppar.

–Ju fler signaler hästen lär sig, desto lättare blir det att missuppfatta, en pinne kan göra det tydligare.

Hästens energi är den viktiga nyckeln i Norah Kohles arbete. Men hur fungerar den egentligen, menar hon?

–Det är en svår fråga, för den mest bara är, hästens energi. En del hästar har väldigt naturlig balanserad energi, en del behöver lära sig att hantera den. Det kan vara medfött eller påverkat utifrån. Man brukar se det som att antingen är hästen energisk eller lat, men för mig handlar det mer om känslan som hästen har inombords. En väldigt lugn häst som inte rör sig så mycket kan ha en massa som händer på insidan.

–Det pratas mycket om energi i hästkommunikationskretsar, men jag har lärt mig av att iaktta hästarna och lärt mig av dem. Det blir väldigt tydligt att det funkar när man jobbar med det. Hästarna kan använda sin energi för att kommunicera, även utan att använda sitt kroppsspråk.

–Utan att ändra på mitt kroppsspråk kan jag förmedla en lugnare energi eller en mer riktad, en avslappnad eller en specifik energi.

Vad menas med det?

–Avslappnad energi kan jämföras med ett mjukt vatten som flödar lugnt. Specifik energi är spetsigare, mer riktad. Man kan se det som skillnaden mellan att bara vara och ge hästen tid att tänka eller att lägga ett tryck på hästen.

–Det kan också vara att visa att jag förväntar mig något av hästen genom att rikta min egen energi. I början gör man det med sitt kroppsspråk, men ju mer jag övar desto mindre behöver jag göra det. Det är som att spänna en muskel som man inte visste att man hade. Om man öppnar den dörren kan man väldigt lätt se hur hästarna jobbar med sin energi och det blir tydligt att det funkar.

–Det är viktigt att det finns ett lugn och en eftertanke i hästen. Den ska kunna bjuda på en energifylld piaff – men den ska också kunna stå och vila när jag säger tack.

– Ofta är mycket energi bra så länge man gör saker framåt, men när man ber om mer lugn så krockar det. Meditationsövningen är ett bra hjälpmedel för att kunna gå i och ur övningar.

Har du några generella råd för hur man får en bra relation med sin häst?

–Det är en svår fråga, för alla är individer. Jag kan ha en relation med en häst och samma häst kan ha en helt annan relation med en annan människa. Men i grunden är det viktigt att vara genuin och ärlig, att vara klar med sin målbild, men också låta hästen vara med och forma den målbilden. Att våga ställa krav, men också våga vara flexibel.

Men om man rider på ridskola och kanske har olika hästar varje gång?

– Hälsa på hästen och fråga om lov. Ridskolehästar är vana att folk bara kommer in och tar saker. Man kan ta kontakt innan man hoppar upp eller slänger på sadeln.

–Om man har möjlighet, så är det en stor fördel att komma några minuter tidigare och bara snacka ihop sig lite. Då blir det inte bara det här att man kommer och genast gör något med hästen. Man skapar en flyktig, men ändå någon form av, relation med hästen först.

HÄSTMÄNNISKOR ÄR INTE JÄTTEBRA på att uppskatta varandras arbete, tycker Norah Kohle.

–Det blir ju väldigt lätt det här vi mot dem. Jag skulle önska att det var mindre gruppindelning, mer acceptans och mer nyfikenhet mellan olika områden. Jag tror inte man omvänder någon genom att vara dömande.

–Det finns en motsättning mellan de presterande tävlingsmänniskorna mot oss som i deras ögon bara lullar omkring. Men det finns även fördomar åt andra hållet.

–Ändå kvarstår faktum att det finns alltid en gemensam nämnare och det är hästen. Nu finns det en hel del ryttare som kan visa upp fin piaff och passage i full frihet. Sedan finns det också en hel del tävlingsryttare som är fantastiskt duktiga på hästkommunikation och som frihetsutövare kan ha väldig nytta av att få upp ögonen för. Bara för att man är bra på en sak så betyder det inte att man kan allt. • • •


Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *