Hon verkar nästan blyg och svarar mycket fåordigt på mina frågor – ända tills jag inser att det beror på att hennes engelska är ungefär lika bra som min tyska. Så vi kommer överens om att hjälpa varandra. Jag frågar på engelska, så svarar hon på tyska. Detta praktiska och lite mer jämlika upplägg gör att Kristina Bröring-Sprehe plötsligt börjar berätta med stor entusiasm om både sin häst, sin vardag och sin ridning och jag får anteckna så pennan glöder. Tjugonio år gammal har hon redan en lång ryttarkarriär bakom sig och mycket att dela med sig av. Text: Catharina Hansson

 

Det var många som blev överraskade när Kristina Bröring-Sprehe och hingsten Desperados vid EM i Aachen plötsligt flåsade brittiska Charlotte Dujardin och till synes ointaglige Valegro i nacken. Kristina och hennes svarta hingst gjorde sitt livs ritt och producerade 88,804 procent i küren – personbästa och nära, så nära Charlotte och Valegros 89,054 (visserligen efter ett par rejäla bytesmissar från vinstmaskinerna). Tre av sju domare hade Kristina och Desperados som vinnare – och givetvis även (den övervägande tyska) publiken, som denna gång fick sätta poäng via en app.

Vid den följande presskonferensen hintade Kristina om att hon tänkte utmana på allvar i OS, men skyndade sig sedan att säga ”Jag ska i alla fall försöka att rida bättre”.

 

Kristina Sprehe kommer från en riktig hästfamilj, med stuteri Sprehe som bas. Där kan man välja mellan 37 hingstar varav Desperados FRH (e De Niro) är en. Kristinas farfar var framgångsrik uppfödare, både av hästar och på egen hand – han fick sju barn och flera av dessa ärvde hästintresset. Så namnet Sprehe dyker ofta upp på tyska startlistor. Hoppryttarna Jan Sprehe och Jörne Sprehe är två av de mer kända kusinerna. Familjen äger också ett stort livsmedelsföretag, Sprehe Feinkost.

–  Jag och min tvillingsyster Tanja fick vår första ponny när vi var fyra år gamla, shetlandshingsten Maxy, berättar Kristina.

– Men han var väldigt hingstig och ibland ganska elak. Så när han hade bitit min pappa såldes han.

De fick istället ponnyn Hansi, som de båda fick lära sig rida på. Efter Hansi började Tanja mer intressera sig för hoppning, medan Kristina tidigt specialiserade sig på dressyr. Ponnyn Nathan fick hon när han vara fyra år och hon utbildade honom själv. Även efter att Nathan var tjugo år tävlades han av Kristinas yngre kusin. Kristina deltog första gången i tyska mästerskapen när hon var tolv år gammal. 2003 började hon tävla som junior och tog sin första individuella mästerskapsmedalj på Rose Noir vid Young Rider EM 2006.

 

Det finns som sagt många ryttare inom släkten Sprehe, men alla sysslar med hoppning. Så hur kommer det sig att Kristina valde dressyr?

– Jag gillar att dressyr kräver precision. Det finns ett inslag av tur i hoppningen, som… Jag ska inte säga mer, för då blir jag ovän med släkten! säger  hon och skrattar.

 

Kristina och Desperados brukar beskrivas som en ”perfect match”, precis som Charlotte Dujardin och Valegro.

– Jag har ridit Desperados sedan 2010 då jag tog över honom från Falk Rosenbauer.

Kristina var då fortfarande Young Rider och även om den stora hingsten inte ser ut som någon ungdomshäst, så var tanken att han behövde en mjuk och lätt ryttare.

– Trots att han är stor och kraftfull så är han väldigt känslig och en stark ryttare kan lätt hamna i konflikt med honom. Han behöver strykas lite medhårs.

– Hemma rider jag honom mycket utomhus. Han vill ha långa galopper, nästan varje dag, för att slappna av och trivas.  Sedan verkar han ju också i aveln och träningen måste anpassas efter det.

 

Efter bara åtta månader tillsammans hade ekipaget klättrat till topp 20 på världsrankingen och blev uttagna till OS 2012, där de tog silver tillsammans med det tyska laget och en åttondeplats individuellt. Både vid EM 2013 och VM 2014 blev det guld tillsammans med laget och ett VM-brons individuellt i Grand Prix Special.

– Desperados styrka är att han är född med fantastiska gångarter och att han alltid är motiverad. Svagheten är att han kan bli för het och ibland oerhört hingstig.

– I början var jag rädd för att jag inte skulle klara av att rida honom, men med hjälp av min dåvarande tränare Jürgen Koschel hittade jag ett sätt att rida som passade honom.

 

Under flera år körde Kristina varje dag till Jürgen Koschel i Hagen, en resa på över en och en halv timme varje väg – och betydligt mer under rusningstrafik.

– Jag har tränat för Jürgen Koschel i fem år och han är så oerhört uppmärksam på alla små detaljer. Han är ärlig och lindar aldrig in sin feedback. Om något är skräp så säger han det också.

Men de långa resorna fungerade inte i längden och sedan ett par år tillbaka rider Kristina enbart för landslagstränaren Monica Theodorescu. Med hennes hjälp har hon också tagit Desperados till en ny nivå.

– Vi har gymnastiserat honom mer och han har blivit mer villig att ta hjälperna och kontakten med bettet. Han har kommit in under sig på ett helt annat sätt, berättar Kristina.

Kristina läste företagsekonomi med internationell inriktning och siktade på att jobba i familjens livsmedelsföretag. Men i dag utbildar hon flera av stuteriets hästar och räknar med att fortstätta med det. Nyligen gifte sig Kristina med sin pojkvän sedan flera år tillbaka, Christian Bröring, som – efter att ha förlorat ett vad – cyklade hela vägen från Tyskland till London för att se henne vara med och ta silver i OS 2012. Det blev både en enkel borgerlig vigsel i juni och ett stort kyrkbröllop med 300 gäster efter EM och man gissar att släkten Sprehe skålade både för brudparet och en fyrbent familjemedlem denna dag.