Det är svårt att leva på sporten i Sverige och även i Europa. Inte konstigt att USA lockar alltfler av våra världsstjärnor.

Där finns pengarna, livsstilen och – för
Daniel ­Zettermans del –nu också kärleken.
Text Hege Hellström Foto Philippa Davin

Han är i USA av tre skäl, Daniel ­Zetterman: passionen for sporten, företaget och kärleken. Och så lite livsstil, förstås.
– Som det är i dag det är det väldigt svårt att leva på sporten i Europa. Här är det mer möjligheter att tjäna pengar som tränare och ryttare, säger Daniel.

West Palm Beach är Daniel Zettermans nya adress. Han bor tillsammans med flickvännen Aly Rodriguez i ett hus och åker runt till kundernas och hästägarnas gårdar. Fram till april är han verksam i Wellington där han tränar och rider på de olika kundernas gårdar.
– Här i USA jobbar man med eleverna varje dag, vilket ger snabbare resultat. Hemma i Sverige kommer eleverna en eller två gånger i veckan och man kan bara ta standardtaxan. Tjänsten som heltidstränare är mycket mer lönsam ekonomiskt jämfört med vår svenska lektionstaxa. I USA betalar man omkring 1000 kronor per lektion eller ridpass, säger Daniel.
Det låter dyrt, hur har folk råd?
– I Europa är ridning en folksport men i USA är det tyvärr bara folk med pengar som kan hålla på.
Träning per månad innebär cirka 18 000 kronor per häst. Uppstallning inklusive hästskötare adderar ytterligare 25 – 35 000 kronor.
– De accepterar det, alla kunderna. Kan man inte betala så håller man inte på med ridsport.
Det vanligaste bland ryttarna och tränarna är att ha eget stall, med två till sex elever.

Det är alltså rika amerikaner som kommer till Daniel Zettermans inhyrda anläggning.
– Att träna och tävla är deras livsstil.
Annat som Daniel upplever som positivt i USA är livsstilen.
– Det enda jag saknar från Sverige är familj och nära vänner. Kvaliteten på livet här är helt annorlunda. Det finns stora mataffärer med fantastiskt urval och mycket ekologiskt. Mycket längre öppettider vilket är en fördel när man har långa dagar. Här kan du gå ut och käka varje dag i veckan om du vill och folk är ute länge och lever ett mer socialt liv. Allt är tillgängligt och enkelt, apoteket är öppet 24 timmar om dygnet, banker har öppet på lördagar, det finns till och med drive through-bank. Livet är helt enkelt lättare här.
Tävlingssystemet i USA är bättre än i Europa, tycker Daniel.
– Amatörerna och juniorerna tävlar för sig själva i sina egna klasser. För att vara amatör ska man äga sin egen häst och inte ha sponsorer. Det är bra att de tävlar i sin egen klass, i Sverige blir de oftast spöade av alla de här skåneproffsen som har fyra hästar per klass. Här är det viktigt att de har chansen att få framgång mot sina jämlikar innan de tar steget in i de öppna klasserna.
Men att tävlingarna sker mellan amatörer betyder inte att nivån är låg. Det finns tre klasser; Lows 1,20-1,25, Mediums 1,30-1,35 och Highs 1,40-1,45.
– En av mina elever vann en 1,25, en low amateur class, och fick cirka 25 000 kronor. Totala prispengarna var omkring 90 000 kronor, man kan vinna mycket.

Men hur går det med ditt eget tävlande?
– Det ligger lite på is för tillfället. Jag försöker ta mig in på marknaden. Målet till sommaren är att hitta fler elever och kunder och få en stadig inkomst. Efter det, jobba med bra hästägare. Kunderna kommer först, sedan kommer det bra hästar.
Vad är drömmen, vad gör du om fem år?
– Då är jag etablerad och har utvecklat mitt amerikanska företag. Vi har hittat fina hästar via min familj i Europa som jag säljer och förmedlar till USA och jag tävlar återigen på högsta nivå och gör bra business. Jag har alltid haft målet ”toppnivå”. Men tyvärr har sporten ändrats så mycket att det bara är en liten procent som kan. Har du inte pengarna är det svårt att hitta hästägare som kan sponsra. Om du jobbar inom försäljningsdelen finns mer pengar att tjäna. Personligen vill jag vara mer framgångsrik sportsligt men det är svårt att göra det om man inte har otroligt mycket pengar bakom sig. Du måste ha många bra hästägare som kan backa och sponsra med fina hästar.

Från början kom Daniel till USA för att jobba hos familjen Björklund, som också lät Daniel tävla deras hästar. Han tränade familjens son Viggo under fyra år, men när han skulle börja college och ta en paus från ridningen, var det dags för Daniel att söka ny försörjning. Och det blev alltså till att starta eget.
– Jag har visum och är registrerad i det amerikanska systemet. När jag startade företag tillsammans med min amerikanska flickvän gick det relativt enkelt. Det funkar att få elever för mig tack vare att jag har ett namn och ett rykte som en duktig tränare. För vem som helst är det inte lika lätt. Folk vill vara i ett stall där man vinner mycket och är erkänd, så det är viktigt att man jobbar hårt och får bra resultat, annars byter folk relativt snabbt.

De rika hästmänniskor som har hästar i Florida under vintern stannar inte under sommaren. Därför flyttar även Daniel när vädret blir för varmt.
– Planen är att jag och mina kunder kommer att åka till Old Salem utanför New York under sommaren. Det är ett område där många har gårdar och det är fyra, fem tävlingar inom en radie på tre och en halv timme, hela sommaren. Där är mitt mål att jobba för att få mer kunder, mer elever, och även att köpa och sälja hästar. Old Salem är ett bra område där det finns mycket business.

Okej, dollars och sport, men hur är det med kärlekslivet? Daniel berättar att han och Alyssa Rodriguez, eller Aly som hon kallas, träffades för drygt två år sedan.
– Hon känner en del folk uppe i Palm Beach och vi hade några gemensamma vänner genom polo. Jag var rätt så trött på tjejer, jag har haft stadiga flickvänner. Men när jag träffade henne kunde inte släppa taget. Jag jagade efter henne i två veckor, hon kunde inte undvika mig. Och sedan har hon inte kunnat lämna mig.
Det verkar så jobbigt att dejta i USA, man ska hålla sig till en massa regler?
– Man måste ha ett socialt spel och inte visa att man är är intresserad, men jag var hundra procent ärlig och det funkade faktiskt. Det var nog lite spel från början från hennes sida men när hon fattade att jag var en bra kille gav hon mig en chans. Vi bara klickade direkt.
Vad såg du hos henne?
– Jag bara gillade hennes stil. Hon är väldigt skarp och mogen. Hon var 24 då och jag 29 , och då är min erfarenhet att de fortfarande håller på och växer upp. Men hon var klok och driven, och jag är imponerad av kvinnor som har passion och drivkraft. Skönhet finns det gott om men det där extra, personlighet och karaktär – det tar lång tid att hitta den personen.
Aly rider inte, men hon jobbar med Daniel på deltid i företaget, och är butikschef i en klädesaffär.
– Framtidsdrömmen är att driva företaget tillsammans, att vi utvecklar det på heltid.

När det gäller Daniel finns det fler intressanta familjemedlemmar. Som pappa Royne, till exempel.
– Jag tror att det var tre år när vi inte pratades vid och jag bara kände mycket negativa känslor mot honom och hur han har gjort mot familjen. Men på något sätt kände jag att jag måste bli lycklig själv, och om jag fortsätter vara arg på honom kommer jag inte att bli lyckligare för det. För i grund och botten vill man ha en bra relation.
– En vän sa ta chansen och prova, då vet du om du inte vill prata mer sedan. Vi träffades och kom överens om vissa regler för att det skulle funka.
Royne och Aisling Zetterman jobbade tillsammans när de var gifta. Och Daniel och Alexander var med i teamet.
– Jag tror det var en för stor påfrestning. Vi hade i princip ett imperium, var med i landslag, hade fina hästar, sålde hästar. Det är inte lätt att jobba så tätt inpå varandra. Familjer kan vara brutalt ärliga mot varandra med i grund och botten goda intentioner, det finns inget filter, ingen gräns. Ibland är det svårt att skilja mellan rollen som chef och rollen som förälder. Både för en själv som barn, och även som förälder mot sitt barn.

När Daniel träffade sin pappa igen efter tre år tror han att en pollett trillade ner.
– Han insåg nog hur mycket han krävt av mig för att jag såg upp till honom. Han svek oss som en far. Nu har vi bara en privat relation.
Och hur var det med din mamma, du sålde en häst för hennes skull?
– Ja, vi hade jobbat mycket med Glory Days och tagit upp den till högsta nivå. När den gjort bra resultat och var tolv år fick vi ett bra bud. Jag och mamma och pappa ägde delar i hästen. Jag tänkte att det skulle bli bra utdelning för alla parter. Jag ville bygga hennes pension, för hennes äldre dagar.

När Daniel var liten var det mamma som var med barnen och pappa som var ute och tävlade.
– Mamma var alltid hemma, pappa var alltid ute och tävlade. Hon lagade mat, pushade oss och tog oss på tävlingar. Det var hårda bud och kärlek. Hon är en viktig person för mig och Alex. Hon hade kunnat strunta i att pusha oss och fokusera på verksamheten, låta oss spela fotboll i det lokala laget istället. Men istället så gav hon oss en möjlighet att lyckas med något som våra föräldrar har bra kunskap om. Så det blev till slut professionella hoppryttare av mig och Alexander.
Vissa gånger ville inte Daniel rida.
– Jag var rädd att trilla av. Ett tag trillade jag av på varenda ponnytävling. Hon bara ”Nu ska du över”. Ibland får det blir lite hård kärlek, ”upp med dig igen du måste prova igen”. Som livet är. Om du trillar, så måste ställa dig upp igen. Den mentaliteten har präglat oss. Och så fick jag lite framgång och blev såld på sporten.

Och så till sist, en fråga som nästan inte går att undvika i dessa tider. Hur har ni det med Trump där borta?
– Jag var inte glad i någon av kandidaterna. Strukturellt är Trump bättre, han är företagare, men hans mänskliga värderingar är svårare. I slutändan måste folk acceptera valet och hålla ihop som en nation.

 

 

 

Spara

Spara