Trettio år gammal har Carolina Neurath hunnit vinna både Guldspaden och Stora Journalistpriset. och etablera sig som en av de tyngsta ekonomijournalisterna i Sverige – och en av de modigaste. Men så har hon också alltid hämtat kraft hos hästarna.
Text Catharina Hansson Foto Anton Östlund/agent molly Styling Lisa Sundström  Hår&Make-up Åsa Elmgren/Eyes

Hon debuterar som skönlitterär författare med en spänningsroman i finansmiljö. Huvudpersonen är en ung, kvinnlig ekonomireporter. Det är ingen vild gissning att Carolina Neurath har hämtat en del stoff från sin verklighet som näringslivsjournalist på Svenska Dagbladet till boken Fartblinda.
Hennes första bok, reportaget Den stora bankhärvan, finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall, förklarade den uppmärksammande skandalen i HQ  Bank och gav också en inblick i den osunda kulturen inom det företaget och delvis hela branschen, som gjorde hela härvan möjlig. I skrivande stund pågår rättegången mot grundaren Mats Qviberg och den förra ledningen för HQ  Bank tillsammans med revisorerna kpmg. Aktieägarna har stämt dem på svindlande fem miljarder kronor.
–  Jag ville ge en inblick i den här miljön, säger Carolina Neurath.
– Det finns ett gäng personer i finansvärlden som har psykopatiska drag. Det är många som vet vad de vill och är beredda att gå över lik för att nå status och makt. Det finns ett fåtal som anser att alla medel är tillåtna. Och visst, som företagare kanske man också måste vara lite hård ibland. Figurerna i boken har lånat drag från flera olika människor som hon mött och säkert kan man känna igen många verkliga personer om man är insatt.
– Jag har hänvisat till mycket i verkligheten, men i slutet kommer det in mer ren fiktion i handlingen. Bokens huvudperson liknar inte otippat författaren själv, men det finns också stora olikheter.
– Mycket av det hon har upplevt är saker som även jag har upplevt. Men vi är också olika.
– Hon är mer av en enstöring, asocial och hänger mest med sin farmor. Jag – jag, skulle ha bott i kollektiv om jag fått bestämma. Hon är extremt stark och har hög integritet. Hon står på sig, men är också sårbar. Sårbarheten delar vi, men hon har hårdare skal än jag.

Hästarna och ridningen har alltid varit viktiga för Carolina.  Hennes föräldrar bor på en gård i Järna och där har hon sin häst. Hennes arabhingst Arasaa Farid ox, som hon tävlade upp till medelsvår dressyr, dog förra året och det blev ett litet uppehåll i ridningen. Men nu är hon igång igen och jobbar med sin unghäst, som är en avkomma till Arasaa Farid.
– Jag har ridit sedan jag var sju år och jag tror att man fostras bra av stallet och hästarna. Man blir en ganska stark person. När man har hästarna som ett starkt intresse kanske man är fast i hästvärlden ett tag och inte kastas ut i tonårsvärlden och riskerar att fastna i annat.
–Man blir ganska tuff och hårdhudad, man måste visa vem som bestämmer och vara en stark ledare för att hantera hästar och det kan man ha användning av senare i livet.
–Man lär sig att motgångar behöver inte vara så tungt. Om man faller ur sadeln så ska man upp igen. När man tävlar lär man sig att ibland förlorar man och ibland går det bra.
– Det är inte så många i mediavärlden som rider, men när jag träffar någon känner jag direkt att jag connectar med den som har den bakgrunden.
Carolina är gift med Niklas Engsäll och tillsammans har de dottern Judith, 2 år och Niklas två barn från sitt tidigare äktenskap. De bor i Stockholm och har lantställe på Österlen.
Niklas gick i samma gymnasium som Lisen Bratt Fredricson. Så då och då hamnar Carolina på Grevlunda hos Lisen och Peder Fredricson.
– I somras provred jag en av deras hästar som var till salu. Det var mäktigt. Nära att jag blev hoppryttare… Men, nej, nu håller jag mig till dressyren. Med eller utan tävlande så är det hästarna och ridningen livsviktiga för Carolina.
– Jag har sett flera företagsedare som håller på med hästar och det gör dem lite mer intressanta som ledare. En chef som beskriver sina intressen som promenader och familjen låter som en tråkig människa… Det säger väl något om en person att man har andra drivkrafter, intressen och kunskaper. Jag tror också att man kan göra sitt jobb bättre om man har andra intressen vid sidan om.

Carolina berättar om hur det var den gångna hösten när hon tillsammans med kollegan Frida Sundkvist på Svenska Dagbladet genomförde en omfattande granskning av asylmarknaden. Ett brännande ämne som väckte starka känslor. Särskilt hettade det till efter avslöjandet att Bert Karlssons bolag Jokarjo systematiskt saboterar upphandlingen av asylboenden. Bert Karlsson gick till hätsk attack i medierna och det stormade rejält under en tid.
– Då, när det blev bråk om asylmarknaden, red jag inte i och med att min häst hade gått bort. Och för första gången i mitt yrkesliv kände jag att jag fick andningssvårigheter. Normalt sett har jag alltid kunnat göra de här tunga jobben och sedan går man ut i stallet och får en annan miljö och ett visst lugn. Men nu var den vanliga livlinan borta.  Debatten kring asylboendena var ändå en mild västanfläkt jämfört med kontroverserna kring Carolinas första reportagebok om HQ-härvan. Den gången hotades hon och förlaget av stämning och det var öppet krig under lång tid.
– Då tror jag ändå att jag mådde ganska bra. Det var en galen, tuff period men i efterhand kan man se att jag hanterade det ganska bra. Kanske man ska tacka hästvärlden för det.